tisdag 5 juli 2016

Gräset är grönare på min sida av staketet

Oj, vad länge sedan jag skrev här. Dryga året sedan ... Ungefär samtidigt som jag började med Elvanse som ADHD medicin. Jag är mycket mer rörlig och driven nu men har samtidigt förmågan att fokusera. På gott och ont....

Hemma hos mig har min man och jag olika,  outtalade sysslor som vi gör vid behov. Han klipper gräset. För tio år sedan skulle jag överraska honom med ett nyklippt gräs, vilket slutade i att jag lyckades förstöra gräsklipparen som fastnade i gungställningen. Hmm, efter det har han klippt gräset. Nu, när han utvecklat gräsallergi har jag fått förtroende att ta hand om gräset och dess klippning, vilket jag gör utmärkt. Men, det slutar inte där utan som den Aspie jag är ser jag inte gräset för allt ogräs som vår gräsmatta består av. Jag ser varje grässtrå och alla små microkosmos denna plätt består av. Detta måste åtgärdas ! Vi kan ju inte ha en halvdan gräsmatta om jag är ansvarig . Går 'Al In' , söker upp alla olika ogräs sorter, lusläser engelska trädgårds tidningar om hur den perfekta gräsmattan skapas. Sedan rensar jag, i timtal trots att kroppen säger ifrån. Sinnet, där i mot mår super bra. Tankarna kan vandra fritt och jag finner harmoni i att sitta och följa varje ogräs från stjälk till rot.

Detta är jag. Inga halvmesyrer här inte. Total fokus på ordning i gräsmattans djungel . Vårt gräs är inte bara grönt utan består snart enbart av grässtrån.



fredag 24 april 2015

Vart slutar medicinen och vart börjar JAG?


Har helt klart en förtroende kris gällande mina mediciner. Jag som gått och blivit en piller liberal som talar gott om och förespråkar intaget av diverse ämnen för att få hjärnan och känslolivet att fungera.

Men, och nu kommer det stora MEN tänk om nedicinerna lurar dig och din kropp till att fokusera, vara uthållig och pigg utan att din själ eller kropp egentligen är DÄR ännu. Inte har den kapacitet som behövs för att bejaka livet i all dess prakt och glädje som det kan ge. Att allt bara är en illusion av kraft som försvinner och resulterar i utmattning den dag man inte tar medicinen????..

Idag har jag skrivit ett flummigt inlägg, men det är precis dessa saker jag fruktar.
Tills dess njuter jag av våren och jag hoppas att du gör det också . 
Må väl /C 



onsdag 15 april 2015

Båda fötterna i marken

Nu har jag landat, i TV soffan tittandes på diverse riktigt dålig underhållning. Sånt som inte engagerar, rycker tag i en eller ens får en att lyssna på vad som egentligen sägs.

Det känns skönt att kunna slappa och inte springa runt som en energisk arbetsmyra hela dagarna. Jag har en stegräknare och dom senaste veckorna har jag gått runt 20 000 steg / dag . Det är mycket även om hundpromenaderna är med. Jag är vanligtvis ingen soffpotatis. 

Imorgon ska jag till min sjuksköterska och troligtvis kommer jag att prova den alternativa ADHD medicinen Elvanse. Men idag är allt lugnt och jag trivs med det. 

tisdag 14 april 2015

Bakslag

En stor frustration och sorg över att behöva sluta ta Concerta för att jag blir för aktiv och det leder till att jag blir utmattad . Besviken över att inte längre orka som jag gjorde med Concertan. Jag kunde delta och vara alert även under kvällsaktiviteter, vilket i sig var något helt nytt för mig . Min hjärna  har aldrig klarat av att koncentrera sig efter sju på kvällen.

Nu har jag tagit en paus från all slags ADHD medicin. Istället äter jag extra lugnande tablett på kvällen för att komma ner i varv och sova. Nu är jag trött, utmattad och önskar bara att min energi kommer tillbaka , iallafall en uns av den energi som Concertan gav mig utan medicin. Sedan är det dags att prova Elvanse en annan slags ADHD medicin. 

Jag håller tummarna att denna process går fort och utan stora biverkningar. Våren är här och jag vill inget hellre än att må bra och njuta av solen. 


tisdag 24 mars 2015

Att våga leva

Det finns så mycket att vara rädd för i livet. Om man börjar tänka på allt som kan gå fel kan listan göras lång och hinder för att leva fullt ut bli skyhöga. När jag var yngre oroade jag mig för ALLT . Allt från vart jag skulle sitta i klassrummet nästa dag till om jag skulle ha en nykter mamma till middagen.  Jag läste olika mentala texter om att ' oro suger bara musten ur morgondagen' ....

Jag ägnade timmar åt att gå igenom händelser , samtal och detaljer med mig själv och dom närmast mig. Nu funderar jag på när denna osäkerhet slutade....och jag tror mig ha hittat svaret. Det var efter att jag gått in i väggen, efter att jag tappat min hälsa, efter att jag vart beroende av vård , efter att jag inser att vissa vänner inte är vänner, efter att jag önskat att dö för att orken att leva tagit slut.

Då , där när vinden vände och jag åter njöt av känslan av vinden i ansiktet blev mitt val ett 
Ja till livet! 

Jag är tacksam över livet. Jag kommer aldrig mer ödsla tid på att oroa mig över morgondagens logistik , folks åsikter , barnens aktiviteter eller nått annat som suger musten ur mig. Jag vill leva mitt liv med ett öppet sinne , en acceptans , ett engagemang , en närvaro i nuet och en kärlek till dom som står mig nära .

Jag hoppas att ni som följer min blogg får ta del av min livsfilosofi och får ut en kunskap och en ökad förståelse för hur mitt liv är idag och varför. Diagnoser eller inte så är en tacksamhet för livet det som driver mig framåt i livet. Må väl / Cecilia