Central koherens - sammanhang och detaljer

Central koherens handlar om hur du sorterar och sätter ihop information från omgivningen. Du behöver samla ihop informationen till en sammanhängande helhet för att förstå den bättre. Vi med autismspektrumtillstånd AST är ofta mer uppmärksamma på detaljer än på hela sammanhang. Världen upplevs mer fragmatiskt. Till skillnad från NTV are ser helheten först och sedan detaljerna i sin omgivning. 

Igår åkte jag och min son till ett för oss nytt köpcentrum. Vi har båda en Aspergers diagnos. Helt plötsligt utbrister han ' Åh mamma, golvet gungar det känns som om vi ska falla igenom.' Jag hade exakt samma upplevelse av detta rörliga trägolv under mina fotsulor. Det kändes obehagligt och ostadigt och tog upp mycket av vår uppmärksamhet, om inte all uppmärksamhet. Vilket jobbigt köpcentrum tänkte vi och det mycket p.g.a. alla nya intryck. Vi gick vilse ett flertal gånger och när vi sedan var uppe vid Filmstaden, som var vårt mål vägrade vi att tvingas utforska mer innan vår film startade. 


Ett annat exempel på hur man tolkar intryck är att titta på en spetsduk med små söta detaljer.

 Vad ser du?

En duk på ett bord eller de fina små detaljer som spetsen i duken består av?

Jag ser detaljerna för att sedan se helheten, Jag är en Aspie! 


Informationsprocessen

Informationsprocessen fungerar på ett annorlunda sätt, p.g.a. begränsad filtrering och svårigheter att behandla mycket information samtidigt hos en person med autismspektrumtillstånd. Det leder ofta till en fördröjd bearbetning av sinnesintrycken. Ibland kan det ta timmar, dagar eller ännu längre innan sammanhanget blir tydligt och man kan ta fram upplevelsen av intrycket. Detta leder ofta till mycket ältande och analyserande av olika situationer som man undrar om man tolkat på rätt sätt. 

Jag ältar ofta sociala situationer. Kanske har jag en känsla av att något gick fel men jag kan inte sätta fingret på vad. Oändligt många timmar har jag ägnat åt sådant grubblande, även om jag nu känner mig betydligt äldre och visare så finns ofta känslan av osäkerhet kvar. Min man är ett fantastiskt bollplank som hjälper mig att förstå sammanhang. 

När det gäller möten med läkare eller myndigheter så hakar ofta min hjärna upp sig på en detalj i samtalet som jag sedan inte kan släppa. Det kan vara en formulering eller ett skrämmande ord. Detta övertolkar jag sedan och tror att jag är döende fast jag bara har influensa. Nu, efter min diagnos går jag inte själv på dessa möten utan min boendestödjare är med. Inte för att prata under mötet utan för att hon kan hjälpa mig att se helheten och budskapet efter avslutat möte.

Ett måste för att få en lugnare tillvaro är att skaffa sig en person som kan agera som en sammanhängsförklarare. Någon att kunna bolla dina tankar och känslor med, rörande alla funderingar och orosmoln du har och hjälpa till att se helheten. Det kan vara en vän, kurator eller någon annan som du kan känna dig trygg med.

Medvetna och omedvetna processer
Processen som omvandlar alla intryck till en meningsfull helhet är både medvetna och omedvetna. Exempel på omedvetna processer är att orientera sig, känna igen ansikten och bedöma avstånd. Detta är inte självklart omedvetna processer vid Autismspektrumtillstånd AST utan måste 'tänkas fram', vilket är mycket tröttande.

Jag kan inte bedöma avstånd, känner endast igen ansikten jag ansträngt mig för att minnas och att orientera sig är riktigt svårt för mig. Jag använder mig av olika riktmärken för att komma ihåg vart jag ska. Om dessa riktmärken ändras är jag vilse. 





Inga kommentarer: